Inledningsvis påstår han att jag inte tycker att skogsägaren ska ta hänsyn till prisnivåer när man väljer avverkningstidpunkt.
Viktigt att se till helheten
Några korta kommentarer till de frågor Sune Håkansson tar upp i sin senaste debattartikel i .
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Det jag lyfte fram i det föregående svaret var att man i beslutet om avverkning måste beakta beståndets värdeutveckling, vilken även påverkas av risker som storm, rotröta och insektsangrepp. Håkanssons fråga handlade ju om varför Södras rekommenderade slutavverkningsåldrar ser ut som de gör. Jag beskrev att ett överhållet bestånd tappar i genomsnitt 3-4 000 kronor per hektar i värde per år. Då krävs det ständigt stigande priser för att ens nå en nollförräntning. Jag pekade också på möjligheten att efter avverkningen ersätta den gamla skogen med ett nytt och växtligare bestånd, samtidigt som pengarna från avverkningen kan förräntas på annat sätt.
Skogsägaren fattar självklart sina egna beslut om olika skogsbruksåtgärder, men man behöver beakta en helhet när man fattar dessa. Jag förordar helt enkelt ett bredare synsätt kring slutavverkningstidpunkt än att bara spekulera i prisutvecklingen.
Den andra frågan som Håkansson tar upp rör avsättningsmöjligheter och virkesmarknaden. Han konstaterar att Södras industrier behöver virke oavsett konjunktur. Jag tror att vi kan vara överens om att det är bra – till och med en förutsättning för ett lönsamt skogsbruk.
Södras uppdrag är att trygga avsättningen för medlemmarnas virke till marknadsmässiga priser. Tillsammans tar medlemmar ansvar för att skapa avsättning för sitt virke genom investeringar i den egna industrin. Att äga och ta ansvar för sin egen industri har skapat stora värden för Södras medlemmar – både i form av en fungerande virkesmarknad och genom att det ger del i förädlingsvinsten.
Magnus Berg
Medlemschef Södra