I en debattartikel i ATL skriver Nina Lundström (L) att både allemansrätten och äganderätten behöver värnas. Vi delar den åsikten. Men vi ser även hur nyttjande av allemansrätten leder till allt större skador på naturen och hur markägares rättigheter förminskas.
Allemansrätten behöver fastare ramar
Det behövs en diskussion om vilken allemansrätt vi ska ha och hur missbruket ska stoppas, anser Sveriges Jordägareförbund.
Detta är ett debattinlägg. Det innebär att innehållet återger skribentens egen uppfattning. Läs mer om ATL:s publicistiska målsättning här.
Allemansrätten är en bra institution som vi kan vara stolta över. Dock är omständigheterna avsevärt annorlunda nu än när denna sedvanerätt etablerades.
Nyttjandet av natur har förändrats. Det har gått från sitt ursprungliga syfte att vara en arena för umgänge med naturen till att bli en arena för träning och hobbies men även till ett skäl för att begränsa möjligheterna att bruka marken.
Det verkar ske en kontinuerlig glidning i det allmänna medvetandet om vad denna rätt innebär. Denna glidning har inte stöd i juridiken.
Frågan om allemansrättens gränser fastslogs i det så kallade ”forsränningsmålet” och konstaterade att nyttjandet av annans mark får inte ”ske så att det medför nämnvärd skada eller olägenhet”. Informationen om detta är i dag bristfällig.
Från allemansrättens devis om att inte ”störa eller förstöra” upplever vi att det vänts till att det är allemansrätten som inte ska störas eller förstöras. Det behövs en diskussion om vilken allemansrätt vi ska ha och hur missbruket ska stoppas.
Kanske behövs det nya regelverk för att garantera allmänhetens friluftsliv samtidigt som markägarens rättigheter garanteras och skador på naturen minimeras?
Anders Grahn
Generalsekreterare Sveriges Jordägareförbund